Att få sitt andra barn

Jag har hört många säga att ingen graviditet är den andra lik. Visst, men hur olika kan de egentligen vara? Jag upplevde graviditeten med Leia som fantastisk. Jag hade bara ont precis i slutet när jag var som tyngst och jag mådde bara illa om jag inte såg till att äta ofta. Förlossningen var något i hästväg, fem dygn och en djup grad 2-bristning. Lång tid att läka och en ganska jobbig period av "babyblues" där jag hade otroligt verkliga tankar om hur någon ville skada mitt barn. Jag stannade hemma de första månaderna för att inte riskera att tankarna blev verklighet. 

Vi hade nog både nästan bestämt oss i förväg att det inte skulle fungera att försöka få ett barn till. Ändå försökte vi. Efter sjätte försöket hade jag precis börjat jobba efter mammaledigheten med Leia och jag fick nästan omedelbart en riktigt trög mensvärk. Sprang på toa på jobbet om och om igen för jag var säker på att mensen hade börjat. Det hade den inte. 

Jag hade tagit en kur pergotime och biverkningarna av dessa kan vara både starka menssmärtor och utebliven mens. Graviditetstestet på dagen för förväntad mens var solklart negativt och jag började ångra att jag tagit kuren. Tänkte att den kommer att störa min cykel fullkomligt. Donatorn skulle åka utomlands och ju längre tiden gick, desto mer stressad blev jag över att vi kanske skulle få ägglossning när han var borta. Jessica bad mig ta ett till test bara för att utesluta att det skulle vara positivt. Det var knappt strålen hann träffa stickan innan det lyste två streck i displayen. Jag skrattade och grät på samma gång och Jessica såg ut som en fågelholk. En väldigt glad fågelholk.

Jag fick en nidationsblödning när jag blev gravid första gången, inte andra. Jag hade ingen växtvärk första, men kraftig i andra hela första två månaderna. Jag hade ingen värk eller foglossning i första, men tonvis i andra. Jag upplevde min första graviditet som en paradisresa och andra som en evig plåga. Jag blödde nästan varje dag med första, endast en liten blödning med andra. Jag hade en lång, utdragen latensfas och förlossning med Leia men en härlig och lycklig förlossning med lillgrodan. Så olika kan de uppenbarligen vara.

Moderkakan låg i bakvägg andra graviditeten vilket gjorde att jag tydligt kände rörelser, och som det rörde sig. Det var maraton i magen varje dag från vecka 20. Vi gjorde ett NIPT-test på Callanderska i Göteborg för att säkerställa att barnet var friskt. I vecka 14, den 21/12 fick vi svaret att barnet var fullt frisk och att det var en pojke denna gången. Efter att ha gått fem dagar över tiden för beräknad förlossning kom han. Under den annars strålande sommaren bestämde han sig för att anlända på kvällen efter en mulen dag den 1/7 2019. Han skrek direkt när han kom ut och jag fick honom omedelbart på bröstet. Vår varma, vackra lilla gosse. Allt var så omvälvande och oroligt när Leia föddes. Denna gången var vi så mycket mer med i matchen och vakna på ett annat sätt. Lyckokänslan av att känna hans "lilla" (barnmorskan kallade honom tjockis) kropp mot min. Han var nöjd nog att bajsa ordentligt på sin mamma också. Att se honom ligga på Jessicas bröst var också det en ny, fantastisk upplevelse. När han var 17 minuter gammal ammade jag honom med lyckosamt resultat för första gången. Så olika barn och ändå så lika. Tänk att vi, som inte trodde att vi skulle få ETT barn, nu sitter här med två alldeles perfekta små varelser. Som vi älskar er ❤

Nilo William Alexander 190701, kl.19:37, 53 cm, 4120 gram.