Vi kan prata lite om amning först, tycker jag. Jag har haft båda sorter, en där det inte funkade alls och en där det inte funnits minsta bekymmer. Jag har såklart hört historier om bvc och förlossningspersonal som igen och igen har tjatat om värdet i att amma och per automatik lägger skuld på den som inte lyckas/kan/vill amma. Jag har inte haft den upplevelsen. Jag blev tillfrågad under båda mina graviditeter om jag ville amma, vilket jag önskade.
När vår dotter föddes 2017, efter fem dygn med värkar, var allting nytt, omvälvande och svårt. Ingen sa att det vore bra om jag ammade henne inom hennes första levnadstimma, så det gjorde jag inte. Vi var fullkomligt slutkörda båda två efter förlossningen. Min upplevelse var att hon inte riktigt ville ta tag i bröstet och efter de första dygnen började jag använda amningsnapp. Det funkade sådär men vilket jäkla meck. Efter tre veckor gav jag upp och började pumpa, var tredje timma. Så fortsatte det i fyra månader, dygnet runt. Inte för att någon övertalat mig om att jag borde, utan för att det är allmänt känt att det är det bästa för barnet. När man pumpar töms inte brösten ordentligt så; hej mjölkstockning gånger flera. Jag fick sedan penicillin och blev då ombedd att fortsätta ge henne bröstmjölk för det påverkar inte barnet. Well. Det gjorde det. Jag tackar sjukvården för att hon hade ett helvete med sin mage hela hennes första halvår i livet. På bvc fick vi också information om att det tar lång tid för en bebis att återhämta sig efter att mamma fått penicillin och rådet var att avstå amning under kuren och istället ge ersättning. Två läkare hävdade att så var det inte och amningen kan absolut fortgå. Jag skulle inte råda någon att amma under penicillinkur. Det finns utmärkt ersättning för barn.
Sedan ska man ge barnet mat. Börja med smakportioner och öka. Minska på ersättning/ välling. Vår dotter ville inte äta. Då ska man vara hård och ändå inte ge välling. Barn svälter sig inte, de äter till slut. Ok. Men vi som föräldrar kanske inte riktigt har lust att höra henne skrika av hunger och fortsätta erbjuda mat trots att hon gråter och protesterar. Nej, vi gav henne välling. Vi fortsatte att erbjuda henne mat men ville hon inte så trugade vi inte överdrivet. Hon fick sin första tand när hon var 13 månader. Det är inte så att det hjälper processen. På bvc hette det att det var högst ovanligt att barn på 18 månader fick 75% av dagsintaget i form av välling. Nu är hon snart 2 år och hon får fortfarande välling morgon, kväll och en liten slatt innan hon sover middag. Välling är i mitt tycke helt suveränt. Det innehåller allt hon behöver. När hon är redo kommer hon själv att avstå vällingen och välja maten istället. Vi litar på henne och bryr oss inte om vad som är kutym.
När vår son föddes i juli 2019 så ammade jag honom första gången när han var 17 minuter gammal. Han tog bröstet och har inte släppt det ännu. 😂
Vi tar gärna emot råd såklart men det är ändå vi, som känner våra barn, som bedömer vad som är bäst för dem. Det tycker jag att alla ska göra så länge ingen tar skada. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar