Madde, kokerskan.

Inlägg från 2010:

Madde är ju som bekant en mångsidig sysslare, hon kan även kalla sig mästerkock, eller kanske bara kock, eller kanske aspirerande kock i alla fall. Dagens lämmeltåg går i sakta mak mot mattelektionen. I hissen står 9 pers (12 om man räknar mättnaden på vissa). Madde står stelpinnad mot väggen och kastar onda ögat runtomkring sig.

Plötsligt ser jag en liten uppenbarelse på Maddes surputande underläpp. Något svart obestämbart ämne breder ut sig som en vampyrkappa därpå. Följande fråga från mig känns oundviklig:

-Vad fan har du på läppen?

Alla 9 (12) människor vänder sig hastigt om och glor utstuderande på Maddes mathål. Jag inser min utpekande fråga, fläcker tag i den lilla biten och sprätter den mot hissgolvet.

Madde väntar tills hissmedresenärerna tappat sitt intresse för henne och återigen stirrar mot hissdörrarna som en skock hjärnavsaknade zombier.

Hon böjer sig fram mot mig och viskar:
-Jag brände mannagrynsgröten...

Madde: 10 Hissmedresenärer: 0
Ceasar och Chilli har fått träffas och allt gick strålande, de lekte hela tiden och var helt ljuvligt gulliga :)

Chilli :)

♥

Madde. Jovisst... Igen.

Inlägg från våren 2011

Arla morgon, Måndag. Möter min goda vän Madeleine på parkeringen och naturligtvis är vi, vår vana trogen, sena som aset. Bil får det bli. Första morgonen med frost som faktiskt sitter kvar på rutorna och Madde har ingen skrapa. Slår detta ut vår inventerande Madde? Inte då. När jag närmar mig bilen viftar hon glatt med en stekspade och ropar: "Den var inte helt fel!!".

Utan jacka står hon, klar med stekspaden för dagen, med kaffekoppen i ena handen och ciggen i andra. Väl instoppade i bilen åker vi mot läroverkets lokaler för att ta itu med dagens mattebravader. Madde vill naturligtvis ta en mun kaffe innan resan går vidare ut på stora vägen. Upptagen med annat och tankarna på annat håll hör jag plötsligt Madde frusta och hosta och jag får tag på kaffekoppen innan jag inser att hon satt den gyllenbruna vätskan i halsen. Frustandet pågår en stund innan en kaffekaskad utan dess like skjuter ut ur hennes mathål och spraylackerar hela inredningen i bilen och även Madde. Gapskrattet är ett faktum. Miljoner små kaffedroppar får städas från stereo, ratt, byxor, ruta och Maddes haka innan vi kan åka vidare. Behöver det nämnas att vi kom försent? Nä... Lyckligtvis klarade sig både bilen och Madde utan livshotande skador... Denna gången!

Fortsättning följer...

Nu är det bara 5 dagar kvar innan lilla prinsessan kommer hem. Vi har handlat en aning överdrivet kanske, men hon ska inte behöva sakna något alls! :) ♥
Lite fler bilder på underverket. Fler kommer vi naturligtvis lägga ut när hon har fått bo in sig ordentligt. Tyvärr kommer ingen att få träffa henne första veckan. Hon måste få vänja sig vid sitt nya hem först. Sen blir det introduktion med Madde och Ceasar först och främst :) Det ska bli sååå spännande ♥

 

Efterlängtade pälskling! Chilli ♥

Madde.... Igen.

Inlägg från 2010:

Svenska med tillhörande litteraturhistoria.

Våran söta svenskalärare, herregud så ljuvligt gullig han är när han, med eld i blicken och ett leende på läpparna, springer klumpigt genom hela klassrummet för att sticka sin meterlinjal i gardinen, i sin egen uppsättning av det klassiska verket "Hamlet", samtidigt som Shakespear vrider sig i sin grav. Med barnslig glädje fattar han tag i sin rekvisita, en plastskalle, och utbrister kända fraser ur denna pjäs.

I nästa skede är han gravallvarlig och uttrycker med frenesi i rösten att Hamlet ICKE hade skallen i näven vid den kända repliken: "Att vara eller inte vara, det är frågan".

Sen får vi se en bit av galenskaparnas version av verket.
Han är fööör söt! *gilla*

Madeleine däremot, hon är allt annat än nöjd över att få studera litteraturhistoria som jag ju tidigare nämnt. Dessutom är vi välsignade med en olidligt påfrestande klasskamrat. Vi kan kalla honom "Mr. Jag har inget vettigt att säga, men jag säger det ändå".

Han sitter och putsar sina brillor, ler fånigt och alla hör honom ladda med luft i lungorna för att, som han själv längtat så efter, få höra sin egen stämma. "Vad menas med den där inbindningen"?
Läraren förklarar något om den halvfranska inbindningen. (????Som att vi inte har nog med saker att lära oss....)

Madeleine vänder sig sakta mot mig, en etappvändning skulle jag vilja kalla det, med en liten paus i varje steg. Ungefär som en icke steglös maskin som vrids. Hon stirrar rätt på mig, men blicken är lika vidöppen och tom som en lämnad äggkartong som stått övergiven ett flertal år. Bara detta får mig att skratta lågmält.

Skrattar lite till när jag inser att "Mr. Jag har inet vettigt att säga, men jag säger det ändå" har nått ännu ett karriärsmål i lektionen "irritera Madde".

Madde på dass
OO

Madde, den ständigt återkommande, okrönte drottningen av pinsamma ögonblick.

Inlägg från September 2010

Madeleine, Madeleine. Ja, vad ska jag säga on denna fantastiska människa som ju är brutalt ärlig och mycket uppskattad just pga denna fina kvalitet. Hon är så bra så det finns inget att likna det med, dock, kan hon ju säga saker i mer eller mindre passande tillfällen.

Vi går ut på rast efter 2 timmars lidande (för Madde) på engelskan som resulterade i krampaktiga konvulsioner och en önskan om att ha en stressboll i näven för att förhindra utbrott. Madde stirrar stint i väskan och rotar efter sin efterlängtade giftpinne och utbrister med hög ljudlig stämma: "Jaha... Och så ska vi in och lyssna på den förrrrrbannade litteraturhistorian"!

I samma ögonblick hittar hon sitt paket pinnar, tittar upp och rätt in i vår kära svensklärares sorgsna ögon.
Han säger "hej" med en lätt förtryckt stämma i rösten med ett litet leende spelande i ena mungipan och går förbi.

Grattis Madde. 10 poäng.

Maddes "partner in crime" Caesar. Has heard it all before... Zzzz

Jag får tacka Madde för den obevekliga inspirationen till min blogg.

Guiden till Madden

Inlägg från 2010:

Madden är ett bollplank man kan utnyttja till fullo oavsett om den är närvarande eller via telefon. Den har ofta långa utläggningar om vad den tycker om det man företar sig och om man orkar lyssna färdigt har den oftast en poäng med det hela också. Maddens kompis är en mindre intelligent varelse som är lätt disträ och pratar ständigt och fort. Madden har ändå en briljant förståelse för sin vän.

Madden är utrustad med en hund som heter Cesar och saab. Saaben liksom Cesar rastas dagligen. Saaben kan lättast kännas igen på det dova dunkande som hörs i hela staden vid olika tidpunkter på dygnet. Madden jobbar på plåsterhuset där hon skrider till verket i fotriktiga pjuck och en sexig uniform.

Maddens utseende är viktigt för den. Utan ett hett yttre kan man inte hitta någon bra att para sig med. Maddens kroppsform är snarlikt spaghetti, i alla fall tjockleken.

Som partner önskar sig Madden en snäll kille som har något mindre salivutsöndring än Cesar. Han får gärna jobba inom rättsväsendet.

Madden förtär inte alkohol särskilt ofta, men när det inträffar ska det göras med eftertryck helt utan finess. Den ogillar öl och därför vänder den sig istället till spriten. Den ramlar ofta in i bord och har i vissa fall till och med placerat sig på ologiska platser som bland annat en högtalare.

Madden är den bästa av alla kvinnor och även om jag kan låna ut den ibland så är den ändå min :)

Madde <3

Madde

Blogginlägg från 2010:

Då kan vi sammanfatta Madde med ett enda ord egentligen: Kaos.

Vi börjar äventyret vid första inflyttningsdagen då hon sätter sin syster med tillhörande pojkvän i arbete och stuvar hela hissen (som dessutom är rätt stor) full i grejer. Säng, bord, stolar, ja, det mesta faktiskt. Väl uppe på våning 5 går hon ut och tycker inte riktigt känna igen sig. Det står fel namn på dörren. Tittar på dörren till trapphuset för att se vad det står och mycket riktigt, dom befinner sig som sig bör på våning 5. Ojdå.... Fel trappuppgång? Ja. Bara att stuva ut allt bara för att stuva in det igen... Denna gången i rätt hiss.

Någon vecka senare kommer Madde löpande som en gasell i trappen och fläcker upp dörren till längenheten och stormar in, stressad som hon är för det mesta. Arbetarna som är där och stamrenoverar tittar med blinkande förvånad blick på henne. Hon stannar till och undrar varför dom har tagit bort dörren till köket, bara för att inse att hon sprungit in i fel lägenhet. Ja, vad ska hon säga? "Jag går vidare då". Hon efterföljs av arbetarnas gapskratt och flyr i ett ett rasande tempo.

Så var det listerna som skulle på plats i köket. Madde mäter, sågar och snyggar till det riktigt bra. Bara en list kvar. Innan limmet ska strykas på ser hon till att den har fått rätt passform. Tokigt, den blev för kort.
Jaja, lite missöde får man räkna med. Packar in hundar och allt i bilen och åker iväg för att köpa en ny list att såga till. Återvänder hem, mäter noga och sågar igen.

Jag förvånar nog ingen när jag säger att den återigen blev för kort. Vid detta laget håller stackars Madde på att få ett nervöst sammanbrott, men skam den som ger sig. Nu jävlar, nu skarvar vi den förbannade listen. Då får det sågas lite till då...

Efter 39 försök har så en liten passbit ordnats. Hon suckar, tittar på biten, vänder sig om och ser sin "rena" tvätt som stått i sågdammets riktning hela kvällen. Det finns inget mer att säga. Eventuellt ska Madde skickas till ett sanatorium när renoveringen är avslutad. Den som lever får se...

En fångande bild...

Madeleine, bakom kulisserna. Igen.

Jag har vid ett tidigare tillfälle, i en helt annan blogg, ämnat att försöka presentera och beskriva min gode vän Madeleine. Det var föga framgångsrikt då hon ansåg att jag lyft vissa saker helt ur sin kontext och att framställningen därför var orättvis och missvisande. Jag är nu efter min väns klagomål ångerfull och är fast besluten att ge min presentation ett nytt mer riktigt perspektiv.

Namn: Madeleine "Madde" på kämpekullen. Ett tag funderade Madde på att byta efternamn och vi hade ett litet bollplanksmöte för att bedöma lämpligheten i diverse namn. Det slutade tvärt efter att förslaget "Påvedalen" blivit bryskt nedröstat i kör. Det skulle ju inte ens en polis vilja heta.

Ålder: 31 snart 22. I mån av möjlighet önskar sig Madde ett nytt liv i present. Fördelaktigt vore om det kom utrustat med några miljoner och kanske eventuellt även en ny bil.

Bakgrund: För att kunna granska denna artikel källkritiskt måste den innehålla en del bakgrundsfakta; Madde föddes skrikande, sedan dess har hon utvecklat en sådan svag röst att hon ofta känner behovet att göra sig hörd. Hon går därför runt med en visselpipa i väskan som hon blåser i vid valda tillfällen, exempelvis i kön till Mortens vilken fredag - eller lördagkväll som helst. Hon brukar bortförklara det med att hon använder den för att kalla in sin hund, men vi vet alla att han aldrig har varit på krogen.

Husdjur: En störtlöjlig hund som heter Ceasar och som har selektivt betéende. Dock har det blivit något bättre sedan Madde bestämde att veterinären hade större behov av hans kulor än han. Idag pratar han med en något ljusare stämma än innan men har slutat äta upp valda delar av inredningen. Veterinären har av okänd anledning gått från sopran till basröst.

Framtidsplaner: Jag och Hanna springer som fladdrande sommarbarn på en äng varje gång posten kommer och sliter upp alla brev med hoppet om att inbjudan till Maddes bröllop äntligen har landat. Det har den inte. Annars finns det planer på att doktorera i diverse ämnen som; Stolpskottsvetenskap, Pulverkännedom och Ren och skär idioti.

Markanta kännetecken: Drivs framåt i livet av en halvrutten saab med tillhörande tvivelaktig turbo. Grekiska toner brukar dåna ifrån den så att man riktigt kan känna smaken av fetaost och oliver.

Man: Där drämmer vi till med ett Öronbedövande; Det har du inte med att göra!! Däremot har jag och Hanna planer på att åka till Grekland och hämta hem Lucas Yorkas (från Greklands bidrag i ESC) så att han kan sitta på hennes sängkant och dra en trudelutt varje kväll.

Sammanfattning: I det tidigare inlägget har  jag proklamerat för att Madde skulle vara den bästa människan man kan ha som vän. Jag har efter intensivt letande på nätet och efter hård källkritiskt begrundande inte kunnat hitta varken bevis eller  opponenter som säger annorlunda, så jag står fast vid min första dom. Hoppas nu att Madde känner att denna rapport är mer rotad i det vekliga livet. ;) Puss och kram!

Madde, the one and only! <3