Madde

Blogginlägg från 2010:

Då kan vi sammanfatta Madde med ett enda ord egentligen: Kaos.

Vi börjar äventyret vid första inflyttningsdagen då hon sätter sin syster med tillhörande pojkvän i arbete och stuvar hela hissen (som dessutom är rätt stor) full i grejer. Säng, bord, stolar, ja, det mesta faktiskt. Väl uppe på våning 5 går hon ut och tycker inte riktigt känna igen sig. Det står fel namn på dörren. Tittar på dörren till trapphuset för att se vad det står och mycket riktigt, dom befinner sig som sig bör på våning 5. Ojdå.... Fel trappuppgång? Ja. Bara att stuva ut allt bara för att stuva in det igen... Denna gången i rätt hiss.

Någon vecka senare kommer Madde löpande som en gasell i trappen och fläcker upp dörren till längenheten och stormar in, stressad som hon är för det mesta. Arbetarna som är där och stamrenoverar tittar med blinkande förvånad blick på henne. Hon stannar till och undrar varför dom har tagit bort dörren till köket, bara för att inse att hon sprungit in i fel lägenhet. Ja, vad ska hon säga? "Jag går vidare då". Hon efterföljs av arbetarnas gapskratt och flyr i ett ett rasande tempo.

Så var det listerna som skulle på plats i köket. Madde mäter, sågar och snyggar till det riktigt bra. Bara en list kvar. Innan limmet ska strykas på ser hon till att den har fått rätt passform. Tokigt, den blev för kort.
Jaja, lite missöde får man räkna med. Packar in hundar och allt i bilen och åker iväg för att köpa en ny list att såga till. Återvänder hem, mäter noga och sågar igen.

Jag förvånar nog ingen när jag säger att den återigen blev för kort. Vid detta laget håller stackars Madde på att få ett nervöst sammanbrott, men skam den som ger sig. Nu jävlar, nu skarvar vi den förbannade listen. Då får det sågas lite till då...

Efter 39 försök har så en liten passbit ordnats. Hon suckar, tittar på biten, vänder sig om och ser sin "rena" tvätt som stått i sågdammets riktning hela kvällen. Det finns inget mer att säga. Eventuellt ska Madde skickas till ett sanatorium när renoveringen är avslutad. Den som lever får se...

En fångande bild...