Svenska med tillhörande litteraturhistoria.
Våran söta svenskalärare, herregud så ljuvligt gullig han är när han, med eld i blicken och ett leende på läpparna, springer klumpigt genom hela klassrummet för att sticka sin meterlinjal i gardinen, i sin egen uppsättning av det klassiska verket "Hamlet", samtidigt som Shakespear vrider sig i sin grav. Med barnslig glädje fattar han tag i sin rekvisita, en plastskalle, och utbrister kända fraser ur denna pjäs.
I nästa skede är han gravallvarlig och uttrycker med frenesi i rösten att Hamlet ICKE hade skallen i näven vid den kända repliken: "Att vara eller inte vara, det är frågan".
Sen får vi se en bit av galenskaparnas version av verket.
Han är fööör söt! *gilla*
Madeleine däremot, hon är allt annat än nöjd över att få studera litteraturhistoria som jag ju tidigare nämnt. Dessutom är vi välsignade med en olidligt påfrestande klasskamrat. Vi kan kalla honom "Mr. Jag har inget vettigt att säga, men jag säger det ändå".
Han sitter och putsar sina brillor, ler fånigt och alla hör honom ladda med luft i lungorna för att, som han själv längtat så efter, få höra sin egen stämma. "Vad menas med den där inbindningen"?
Läraren förklarar något om den halvfranska inbindningen. (????Som att vi inte har nog med saker att lära oss....)
Madeleine vänder sig sakta mot mig, en etappvändning skulle jag vilja kalla det, med en liten paus i varje steg. Ungefär som en icke steglös maskin som vrids. Hon stirrar rätt på mig, men blicken är lika vidöppen och tom som en lämnad äggkartong som stått övergiven ett flertal år. Bara detta får mig att skratta lågmält.
Skrattar lite till när jag inser att "Mr. Jag har inet vettigt att säga, men jag säger det ändå" har nått ännu ett karriärsmål i lektionen "irritera Madde".
 |
| Madde på dass OO |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar