Inlägg från 2010:
Madden är ett bollplank man kan utnyttja till fullo oavsett om den är närvarande eller via telefon. Den har ofta långa utläggningar om vad den tycker om det man företar sig och om man orkar lyssna färdigt har den oftast en poäng med det hela också. Maddens kompis är en mindre intelligent varelse som är lätt disträ och pratar ständigt och fort. Madden har ändå en briljant förståelse för sin vän.
Madden är utrustad med en hund som heter Cesar och saab. Saaben liksom Cesar rastas dagligen. Saaben kan lättast kännas igen på det dova dunkande som hörs i hela staden vid olika tidpunkter på dygnet. Madden jobbar på plåsterhuset där hon skrider till verket i fotriktiga pjuck och en sexig uniform.
Maddens utseende är viktigt för den. Utan ett hett yttre kan man inte hitta någon bra att para sig med. Maddens kroppsform är snarlikt spaghetti, i alla fall tjockleken.
Som partner önskar sig Madden en snäll kille som har något mindre salivutsöndring än Cesar. Han får gärna jobba inom rättsväsendet.
Madden förtär inte alkohol särskilt ofta, men när det inträffar ska det göras med eftertryck helt utan finess. Den ogillar öl och därför vänder den sig istället till spriten. Den ramlar ofta in i bord och har i vissa fall till och med placerat sig på ologiska platser som bland annat en högtalare.
Madden är den bästa av alla kvinnor och även om jag kan låna ut den ibland så är den ändå min :)
 |
| Madde <3 |
Blogginlägg från 2010:
Då kan vi sammanfatta Madde med ett enda ord egentligen: Kaos.
Vi börjar äventyret vid första inflyttningsdagen då hon sätter sin syster med tillhörande pojkvän i arbete och stuvar hela hissen (som dessutom är rätt stor) full i grejer. Säng, bord, stolar, ja, det mesta faktiskt. Väl uppe på våning 5 går hon ut och tycker inte riktigt känna igen sig. Det står fel namn på dörren. Tittar på dörren till trapphuset för att se vad det står och mycket riktigt, dom befinner sig som sig bör på våning 5. Ojdå.... Fel trappuppgång? Ja. Bara att stuva ut allt bara för att stuva in det igen... Denna gången i rätt hiss.
Någon vecka senare kommer Madde löpande som en gasell i trappen och fläcker upp dörren till längenheten och stormar in, stressad som hon är för det mesta. Arbetarna som är där och stamrenoverar tittar med blinkande förvånad blick på henne. Hon stannar till och undrar varför dom har tagit bort dörren till köket, bara för att inse att hon sprungit in i fel lägenhet. Ja, vad ska hon säga? "Jag går vidare då". Hon efterföljs av arbetarnas gapskratt och flyr i ett ett rasande tempo.
Så var det listerna som skulle på plats i köket. Madde mäter, sågar och snyggar till det riktigt bra. Bara en list kvar. Innan limmet ska strykas på ser hon till att den har fått rätt passform. Tokigt, den blev för kort.
Jaja, lite missöde får man räkna med. Packar in hundar och allt i bilen och åker iväg för att köpa en ny list att såga till. Återvänder hem, mäter noga och sågar igen.
Jag förvånar nog ingen när jag säger att den återigen blev för kort. Vid detta laget håller stackars Madde på att få ett nervöst sammanbrott, men skam den som ger sig. Nu jävlar, nu skarvar vi den förbannade listen. Då får det sågas lite till då...
Efter 39 försök har så en liten passbit ordnats. Hon suckar, tittar på biten, vänder sig om och ser sin "rena" tvätt som stått i sågdammets riktning hela kvällen. Det finns inget mer att säga. Eventuellt ska Madde skickas till ett sanatorium när renoveringen är avslutad. Den som lever får se...
 |
| En fångande bild... |
