Hej mamma, du är normal, du är ok.

Ja, barn nummer 1 har anlänt och vad händer då? Allt ska vara rosenrött, man ska sova när barnet sover och återhämtningen går på ett kick. Tillåt mig småle. IRL är du så jävla sönderstressad av att hormonerna får dig att tro att ditt barn kommer att dö bara du rör dig. Du sitter i soffan med ditt lilla kärleksknyte och gråter till och från hela tiden. På nätterna har barnet kolik och du ser ut ungefär som om du var upphovet till ordet nervsammanbrott. Du tragglar med att försöka amma den lilla och misslyckas det känner du dig mer värdelös än någon kan förklara. Har du inte duschat på en vecka, du känner dig som en urlakad mjölkko och spänningshuvudvärken är ett normalstadie; Du är normal. Det är normalt. Det är ok att känna som du känner. Men låt det inte äta upp dig. Bestäm att det ska bli bättre om ett tag. Rutinerna kommer när de kommer, du kommer att fixa det. Du kommer att se tillbaka på första tiden och kunna se kärleken, storheten och lyckan även om det inte känns så nu. Det är normalt. Hej nyblivna mamma, du är grym.

Vad händer när barn nummer 2 kommer? Ja, var du inte rädd innan, så blev du det nu. I synnerhet om du har barnen tätt och din förstfödda fortfarande är en bebis när uppföljaren presenterar sig. Hur fan ska du räcka till? Hej, det gör du inte. Du är ensam (för att en, nästan alltid, måste jobba) och du kan inte bära ett spädbarn och din artonmånaders samtidigt. Det är nu livet med ständigt dåligt samvete inleds. Det är normalt. Det är ok att känna så, det är verkligheten. Varken barn nummer 1 eller 2 kommer att hålla det emot dig när de växer upp. Älska barnen, låt de veta att du gör allt du kan för dem, trots att de ibland måste vänta för att syskonet behöver dig lite mer just då. Prata med barnen. Även om de gråter och du har så ont i ditt mammahjärta för att du är låst med det andra barnet, säg att du snart ska vara där för dem. Snart ska du lyfta även det barnet och krama, pussa och trösta. Det är ok. Dina barn kommer inte minnas att de fick vänta, de minns att du alltid var där, att de blev älskade, att de fanns och alltid finns, i hela ditt hjärta.

Just i skrivande stund är det exakt 2 år sedan som min första förlossning var i yttersta slutfasen. Idag fyller hon två år, om sådär 27 minuter. Den kärleken. Den allra största ❤

Leia, 2 år 🥰